Fall From Grace

Känslan att leva farligt när man tvingas gå troslös halva dagen på stan är fantastisk. Jag har tydligen tappat konsten att packa gymväskan efter sommarens lite mindre ostrukturerade träning samt boende ombord då allt finns på plats och man slipper tänka. Jag kunde förvisso ha lagt ett par 60 kr på att gå och köpa ett par nya men valde att ta tillfället i akt och njuta av "friheten"! 
Idag återfanns även den borttappade rakhyveln som under mystiska omständigheter försvann efter en omfattande utresningen av badrummet. Tog det som en chans att ta vara på min ultrafeministiska sida och tänkte att det får växa fritt tills den behagade sig komma tillbaka och idag var den dagen. Inte en minut försent. Tänk att man kan bli glad för en sån liten händelse. Jag måste erkänna att jag inte kan stå upp för "ta-håret-tillbaka"-kampanjen. Påpekas måste dock att jag inte bryr mig det minsta om vad andra gör och inte gör med sitt hår. Bara jag slipper att ha lurviga armhålor etc. Jag kommer inskaffa senilsnöre på min rakhyvel. Må den ALDRIG rymma igen. 
 
Nu blir det fixa naglar sen ska jag och grabbarna grus se på film. Denna feminina sida kommer kastas på kant och jag blir en av grabbarna på en handvändning. Snus. snusk och sexism. You gotta love it. Höhöhöhö! 
 
 
(och jag vet, mina glasögon är sneda. Jag råkade somna med dem på, eller är det jag som är sned. Finns möjlighet på en)
 
Rock´n Roll 
 
 
 

Pretty in Pink

Jag håller på att explodera utav av allt för många dagars seriös tankeverksamhet. Har inte ens haft tiden till att bege mig till gymmet för lite kroppslig utmattning så är allmänt bitter över avstannad muskulär utveckling. (promenader med frisk luft har kommit att blivit en prio istället, eventuellt bra för fettförbränning?)
Jag längtar tills hjärnkapaciteten kan sjunka nedför kylningsgränsen och whiskyflaskan kan ställas åter på bokhyllskanten och hjärtat hoppar tillbaka ner på den plats det är ägnat att sitta istället för att långsamt försöka kväva mig i halsgropen.
Därför bjuder jag härmed på en bild på de finaste shortsen jag hittade att ha på mig i sommarvärmen som tränger in genom varenda por i lägenheten och förvandlar den till en finsk bastu och gör att kläder blir i stort sett uteslutna. Jag varnar känsliga tittare för icke-cancerbrända ben och eventuella skavsårplåster.
Vi ses åter igen om jag överlever detta fenomen lite längre fram!
Dont forget to rock!!
Rock´n Roll

Down In A Hole



"Down in a hole, feelin' so small
Down in a hole, losin' control
I'd like to fly but my
Wings have been so denied"
//Alice In Chains

Rock´n Roll


To Let Myself Go

"To let myself go
To let myself flow
Is the only way of beeing
There´s no use telling me
There´s no use taking a step back
A step back for me"

//Ane Brun



Foto: Robin Lööf

Rock´n Roll

Cola Cola Cowboys och pojksoldater



Trevlig helg på er! Nu ska jag vara "ledig" i 3 hela dagar innan påskveckan sätter igång.

rock´n Roll

Organiserat Kaos, helt okej?



Försökt intala mig själv hela veckan att organiserat kaos är det bästa kaoset tills jag insåg att hela mitt liv ungefär såg ut som mitt skrivbord, och det var ingen positivt uppvaknande.

Så jag tar tag i saken. Först ut: Göra rent micron och tvätta jobbtvätten. Sen avslutar vi organiserandet  med ett Core-pass, kan behövas efter alla godfika som blivit denna helg. Sen blir det nog att läsa vidare.

Rock´n Roll

I dont want to walk around with you



Mitt största problem just nu är att 95 % av alla mina strumpor är hål i. Börjar bli lite pinsamt på gymmet när man ska ta av sig skorna och ska gå och byta om. Funderar på om detta är ett problem jag borde ta tag i eller om jag helt enkelt ska skita i det, det är ändå sommar snart och vem använder strumpor då?

Känner mest för att vrida upp Ramones på en väldigt hög volym och hoppa omkring i rummet men jag tyglar mig.

Snart: Danspass på gymmet. Mera skaka rumpa-dans åt svenskarna är bra. Shake that ass for fuck sake!

Rock´n Roll



Evil Dead

I kort: en av årets bästa helger so far.

Avsluta arbetsveckan med ett 75 min långt spinningpass.
Inledde helgen med att hämta upp mannen från båten, satte klockan, var på gymmet vid 10-tiden och körde ett 2 h ganska intensivt pass som Micke lagt upp. Rygg och Ben. Nya övningar så mycket teknik, lite lättare vikter, vilket fungerade perfekt för mig eftersom jag fortfarande rehabar lite efter min sträckning.

Så avsluta veckan med 8 pass allt som allt i blandad pott. Kan redan nu säga att det inte blir lika många kommande vecka men shit var skönt det var att träna så pass mycket. Mycket piggare, mer struktur på vardagen och fan vad jag ser fram emot att kunna gå och träna med Micke mera än någon gång i månaden. Mycket roligare.

Träffade upp mina båt-vänner på kvällen för bowling. Jag var riktigt kass, men det var faktiskt ganska kul. Avslutade det hela med middag med en massa skratt.

Söndag spenderades i soffan med "Evil Dead"-triologin. I fel ordning. Vi började att se trean och avsluta med ettan. Så kan det gå.
På kvällen när mannen åkt hem till storstan igen tog jag bilen ut på landet och tog en promenad längs stranden med bästa Anna för att sedan avsluta kvällen med att baka scones och dricka te tillsammans. Helt perfekt!

Nu är det arbetsvecka igen och jag har tusen saker att göra. Idag har jag dock gjort en ganska stor grej som innebär lite förändringar, mer om det inom kort.

Nästa helg är det återträff med tjejerna från Kalmar. Mina underbara tjejor. Kommer bli underbart!


Bjuder på den otroligt snygga filmaffishen från Evil Dead då jag faktiskt inte hade med mig kamera någonstans denna helg trots att den var så bra. Ibland är man bra borta!

Rock´n Roll

keep on rocking

Dags för sjunde passet denna vecka. Känns som träningstatistiken denna vecka kommer var i topp.
Inga förkylningar, ingen sträckning i ryggen som spökar *hålla tummarna* Kör fortfarande väldigt lätt rygg och ben men ökar sucessivt varje vecka. Hoppas snart kunna köra skiten ur mina ben. Så man knappt kan stå efter övningarna. Darrande ben ska det vara.

Tills dess, nu blir det spinning. Ösigt. Gick bra i förrgår. lite rädd för sträckningen men allt jag känner är härlig träningsvärk. Öka!!!!!



Borsta tänderna är viktigt, det har min mamma lärt mig!

Rock´n Roll

We get these pills to swallow

Jag vill gärna börja skriva igen men jag är inte riktigt redo, än. Det kommer. Det är förvånadsvärt skoj att se att jag fortfarande har besökare här varje dag trots att det inte finns några livstecken från mig.

I det stora hela kan jag väl säga att min älskade mommo gick bort i mitten av december och det har varken funnits tid, kraft eller någon drivkraft att skriva. Jag kommer kanske skriva om det, men inte nu. Inte redo. Jag kan inte riktigt prata om det heller, när människor runt omkring mig frågar hur jag mår. Jag vill bara just nu minnas henne med glädje.
Att prata om sorgen orkar jag inte riktigt.

Ni får därför nöja er med ett fint kort på en riktigt fin vovve istället från i julas.
och ta mig på orden att jag kommer fortsätta skriva. Jag vet bara inte när.



Stay tuned

Rock´n Roll

Out on the battlefield

Under tiden som jag inte hinner blogga har jag tips för er som faktiskt har tid över:

Läs följande:

Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

(gärna köp äkta tidningen, bred ut dig över frukostbordet och läs allt, från pärm till pärm och disskutera med din frukostpartner)

Titta på följande:

Se nyheterna alternativt någon intressant dokumäntär på kanal 1 alternativt 2. 
P1

Film/serie:
Dexter (om du känner att världen är orättvis och du vill ha tips på vad man kan göra med elaka människor)
Vampire Diaries (fantastisk ungdomsserie, -krypa ner i soffan äta popcorn under en filt-
Six Feet Under (allt är normalt i ditt liv du plöjt några säsonger av detta, skruvat och underbart)
The Big Bang Theory (älska, älska, älska, Vi var (är) precis så där i Kalmar, fast vi var (är) samhällsstudenter) Vi          skattade precis sådär som Sheldon gör när vi kommit på något finurligt.


i musikväg:
Otep (Jävla bra argmusik att ha i lurarna när du motionerar. Plus: kvinnlig sångerska)
Anna Ternheims nya (när du behöver lugn och ro i huvudet)
The Devils Blood (också kvinnlig sångerska, retro-metal)
Grave (Into the Grave-skivan, bästa styrkepass-skivan)

Göra följande:

Börja använda ekologiska prylar
Ät vegomat hälften av alla veckodagar
Ta en långpromenad ( I naturen, den riktiga, utanför staden där vi bor)
Ge någon en blomma
Skänk allt du inte använder i din garderob till en meningsfull insamling ala Röda Korset alternativt annan insamling.
Ring någon och säg att du älskar den.

Stressiga veckor = mycket litet bloggande. Nästa vecka tänkte jag fasa ur stressen, återgå till en normal balans och blogga igen. Jag har bloggideér minsann.

Måste tacka er som lämnar så avtryck i min blogg. Kul. Blir lika glad varje gång.

Mina veckor nu ser ut som följande: Jobb, träna, mommo, ärenden, födelsedagar, mommo, farsdag-firande (efterskott), jobba, mommo träffa gamla arbetskompisar, jobba, träna, träna, mommo, träna, Micke, mycket mer mommo (ordna, fixa, besöka. Det tar tid att göra en annan individs privata ärenden som hon inte klarar själv(tror vi varit och bytt en tröja för henne nu 3 ggr och måste iväg och byta igen för hon orkar inte åka med till affären), samtidigt som man ska få ihop sig eget, samtidigt som man ska hinna faktiskt umgås med henne också, tur att vi är två (mamma & jag). Energin i huvudet är oftast under noll-sträcket, och ändå har jag svårt för att sova om nätterna och ständigt en stressklump i magen.
Idag fick jag en ordentlig syrebrist i huvudet och allt bara svartnade, tappade balansen, trodde att jag skulle spy men det ordnade upp sig.
Och jag vill hinna göra "mina" saker också, men jag måste nog inse att jag måste ta time-out stunder lite oftare, och fakiskt gå hem innan tolv-slaget när jag är ute och lever mitt sociala liv, men shit vad det är svårt. Man vill ju hinna allt.
Inser dock att mitt huvud inte riktigt är med i saker jag gör längre. Bara när jag tränar är jag 100 % fokuserad. Resten av tiden känns det lite som att mitt huvud är hög på luddiga små osammanhängande moln. Gratis fylla/rus, de är bara tacka och ta emot? Nu har jag dock allt planerat i mitt huvud och klart för mig. Så nu ska de bara gå igenom allt också. Jag hatar stressa, hatar att flänga fram och tillbaka mellan olika ställen, olika måste, ärenden osv. Jag vill vara strukturerad även i kaoset. Gissa om det kan vara svårt.
Men inte fan ska man klaga int. Haha. Vi kör så det ryker. Ihelgen ska jag sova. Söndagar börjar mer och mer bli min officiella sovar-dag.

Ikväll ställde jag in dock, åkte direkt hem efter jobbet, lagade pannkakor med mamma och ska snart krypa ner.
Måste vara på jobbet igen innan 7 imorgon, för jag har lovat byggjobbarna att vara där när de kommer så de kommer in direkt när de börjar.

Blev ett litet inlägg iaf, inte så intressant men då vet ni vad jag pysslar med när jag inte skriver på en vecka eller två.

to much of that life going on.

Rock´n Roll







Into The Grave



I lördagskväll på Kulturhuset var det dags, för årets sista spelning (vad jag vet, ni får gärna tipsa om fler om ni har). Grave firade sitt 20-års jubileum. Och oj vilken kväll. Det var tungt från början till slut, och publiken var på topp. Genom alla 3 banden. Vilket var underbart att se, då det alltid brukar vara lite dålig uppslutning när förbanden ska spela men jag tyckte trycket var ganska detsamma genom alla 3 spelningar. Lite stolt över att vara gotländska blir man ju allt när Jörgen Sandström (orginalmedlem i Grave & gotlänning) med sitt band Visious Art spelar brallorna av publiken, och Jörgen faktiskt av sig själv. Haha. Trisst att det sägs vara deras sista spelning och glad är jag att jag fått ta del av en av dom. Man blir glad i hjärtat se den inlevelse och spelglädje som finns. En riktigt bra spelning, tajt, tungt och hårt. från början till slut.
Andra ut var General Surgery, de öste på med samma inlevelse och spelglädje och publiken var lika engagerade som innan. Så jävla kul att se när förbanden levererar lika stor publikengagemang som huvudbandet. Det var metalfest från början till slut.
Slutligen Grave,  spelade igenom hela sin första fullängdare "Into the Grave" och gav oss några fler gobitar. Det går inte att bli besviken när Grave spelar. De är, enligt mig, ett av de bästa liveband jag vet. Jag fullkomligt älskar att se dem live. Det är makalöst bra, hjärtat slår i takt med trummorna, gåshud på armarna och man är fullständigt överlycklig. Det är tungt, hårt och briljant, enligt mig.

Allt som allt, var det en fruktansvärt lyckad kväll, det är så jävla kul när man går på en spelning och man inte bara står och väntar på huvudaktören utan att man njuter av varje sekund när även de andra banden spelar, och man står och är vannsinnigt lycklig precis hela tiden i 5 timmar med en öl i handen, gott sällskap och jävligt fucking bra musik.

Grave avslutar spelningsåret på topp för mig och jag inser åter igen att de finns ingen musk som kan göra mig så jävla lycklig som lite hederlig gammal döds.
Tackar även för riktigt bra sällskap utav Staffan och Elin, och framförallt min underbara man, Micke Picke Päronpung.




Vi går några timmar tidigare på lördagen.
Lördagsfika från svunna tider. Nynäshamnstiden. Alla upptåg, fester, tårar, skratt. Jag, Malin och Denise. Denise och jag tillbringade 2 sommrar i terminalen i Nynäshamn tillsammans, sista sommaren fick vi tillomed våra scheman synkade. Inte ens paren som jobbade där hade det. Haha. Malin, den tokigaste, mest frispråkigaste och ÄRLIGASTE människa jag känner. Inga skrupler. Mycket kärlek till er. Låt oss lova varanda att det inte går lika länge sedan vi ses igen!

Ska försöka uppdatera lite mer denna vecka, förra veckan var helt galen. Massa jobb, massa ärenden åt mommo, några mysiga kvällar med rödvin och goda vänner, och ett flertal träningspass gjorde att min tid försvann. Men det är väl det man ska fylla sin höst med?

Rock´n Roll









For A Dear Friend Of Mine

Till Dig Kära Fia:

5 st glutenfria tortillabröd

3 dl mjölmix Finax
1/2 tsk bakpulver
1/4 tsk  salt
1 dl kallt vatten
1 dl majsmjöl
1 msk olja

Mät upp vatten och olja i en bunke. Tillsätt de torra ingredienserna under omrörning och rör till en smidig deg.
Dela upp degen i lika stora ”klumpar” och kavla ut till tunna bröd.
Stek på hög värme 30-60 sek per sida, passa noga så de inte bränns eller får ligga för länge, då blir de hårda. Jag kavlade ut 3 st bröd i taget och stekte dem vart efter. Mellan varje omgång stängde jag av plattan och tog bort stekpannan.

Det var precis såhär jag gjorde de ICKE glutenfria tortillabröden, bara att de bytt ut det till glutenfritt i detta, och mina blev riktigt bra, så detta kan nog också fungera.

Hittade receptet på denna sida: http://glutenfriakoket.wordpress.com/2011/07/25/tortillabrod/
Kan tänka mig att det kanske finns lite mer gott du får för dig att baka. Baka är en riktig Må-Bra-Feeling.

Så sätt igång och baka lite nu, på med din favoritmusik i bakgrunden och skaka lite rumpa samtidigt så lovar jag att deppigheten försvinner. Aktivera sig med må-bra-grejer är knepet.


Annars?
Börjar känna mig hängig, mamma är sjuk. Innebär att jag kommer ligga inom kort dessutom.
45 min jogg blev det idag, och ett helvetes sorterande av papper på EM som resulterade i 2 välsorterade pärmar med jobbpapper, skattesaker, csn, kvitto, försäkringar och annat. Bara pärmarna hos pappa kvar. Börjar i den lätta änden där jag har minst saker. Mitt mål är att sortera bort allt jag inte har intresse av innan vi hittar lägenhet. Börjat iaf :P

Viktigaste är nog att ta tag i och bli av med hästsakerna. Sadlar någon?



När man jobbar i scrubs, osminkad med håret i knut - går direkt till gymmet och svettas - hem och fixar hemma, är det rätt så kul att få svira om och ta på sig finklänning, sminka upp sig lite - när man känner för det vill säga - och gå ut och dricka ett glas rött på jazzklubb med gott sällskap varannan vecka. Bilden är från förra veckan.
Och nej, jag sminkar mig faktiskt inte klockan 5 på morgonen för att jobba och jag är sunkigast möjligast på gymmet.
Jag anser att natural is the shit - smink är för fest. Natural är vuxet - medvetet - stilfult- miljövänligt och framförallt stabilt. Verklighetsflykt är inget för mig.

Rock´n Roll



Jag är så trött på cancer

Jag är så himla trött på cancer. sådär himla trött och det går inte att kasta bort det, bränna upp det, ignorera det som man kan göra med mycket annat man är trött på.

Ständigt tycker jag mig bli påmind om denna västerländska välfärdssjukdom genom att höra om vänners vänner/släktingar/närstånde har insjuknat och gått bort.
Sällan jag hör en sån där lyckohistoria nu för tiden. Jag känner att jag behöver en idag.

För om några timmar ska jag gå och ge världens varmaste kram till en mycket nära vän som förlorat någon hon älskar i denna förbannade skitsjukdom som jag är så trött på, och jag har svårt att hålla tårarna tillbaka.

Väntar själv på att en närstående sakta  men säkert ska somna in pga av skitsjukdomen och det äter upp mig inifrån. Kopplar bort det med att träna - kör nu ca: 6-8 pass i veckan. Koncentrerar mig stenhårt på saker jag tycker om, njuter av och älskar för att orka med att se min älskade mommo vittra sönder och tappa livsgnistan mer och mer för varje dag som går. Det enda hon ser fram emot är besök. Och vi besöker. Flera gånger i veckan besöker vi. Flera gånger om dagen pratar vi i telefon. Inte långa samtal, för det orkar hon inte längre.

Förr, när hon sa att hon väntade med att somna in tills någon av mig eller min syster kom tillbaka från längre resor eller  boende på annan ort, kunde jag vifta bort det. Martyr som hon kan vara. Hon är en sån liten bitter kvinna men ändå älskar jag henne.
Men nu, nu tror jag faktiskt på hennes ord när hon säger att hon ber varje kväll för att syss ska hinna hem och att hon på något sätt verkar vänta på att syss ska slutföra sin Afrika resa.

och det kanske finns ett visst öde med att jag blev kvar på Gotland ännu en höst. För inte kan jag bara dra nu. När min älskade mommo är så sjuk. Det kan jag inte, det vill jag inte. Så jag är kvar. Njuter av tiden som vi har kvar. Njuter av en höst på Gotland, njuter av höstens färger, dess lukt, dunklet, mörkret. Det är så speciellt när man kommer på att man verkligen är precis där man helst vill vara. Här. Det finns en mening med att jag är här. Jag vill vara här. Jag älskar att jag får uppleva hösten där man kan se stjärnor, känna lukten av natur och på söndag ska jag få rida. Jag går på gymmet och svettas, jag äter middag och går på jazzklub med finaste Anna. Hon som också är här och njuter att vara nöjd för tillfället. jag får umgås med min familj när vi som mest faktiskt behöver varandra. Jag njuter av livet som jag trivs med. och jag ska få rida på söndag. Äntligen. Jag tackar för att jag får göra de saker jag älskar under tiden jag väntar på det som verkligen gör ont i mig.

Jag är så trött på cancer

Så...

...ikväll ska jag ta en promenad bort till videobutiken, där en av mina äldsta och närmaste vänner jobbar och ge henne världens största kram och säga att jag finns här - för inatt förlorade även hon en mycket nära släkting. I den sjukdomen som jag är så fruktansvärt trött på. Cancer.
Och det är tungt. Även för mig. Kommer man från en liten by känner alla alla, speciellt när man växt upp tillsammans så lär man också känna varandras släktingar.
Anna var en av de första som ringde mig när min morbror gick bort - också även i den sjukdomen jag är så trött på. Han var något år äldre mig när han försvann, jag var 15.

Så ikväll är det min tur. Att finnas där, ännu en gång, för någon jag älskar. För ännu en person som förlorat någon de älskar i den där sjukdomen jag är så oändligt trött på.




Jag och Mommo för någon vecka sedan.

Nu ska jag ta min klump i magen och aktivera mig.

glöm inte att stödja Rosa Bandet som pågår under Oktobermånad eller vilken som helst cancerförening ni helst känner för. Alla drabbas vi av cancer - på ett eller annat vis. Och det gör ont.

Rock´n Roll







You & Me









(Jag vet inte varför bilderna blir gryniga i bloggen för, de är inte alls det på min skärm utanför. Jag förstår mig inte på hur man gör för att kvaliten inte ska dala heller. Nästa sak att lära sig kanske)

Vart kan vi ha gjort denna helg?



Vi har varit och kryssat. Inte riktigt vad vi hade gjort om vi valt själva men det var en julklapp vi inte hade löst ut ännu. Vi fick presentkort på en massa pengar på Viking Line av familjen förra julen. Meningen med detta var INTE att vi skulle supa oss fulla på pengarna osv. Utan det var att vi skulle ha en helkväll på deras spa-avdelning. VIlket vi hade. Mysigt till tusen och vi gjorde en helt fantastiskt behandling med bad i kroppsskrubb, bada träbadkar, oljas in, massage med varma stenar mm. Yumyum. Gjorde susen mot stela muskler. Bra julklapp. Perfekt. Nästa gång utan fulla människor tack!
Vi unnade oss 2 öl efteråt innan vi däckade i våran hytt. Åt frukost dagen efter. Micke gick de back på när det gäller buffe. Haha.
Sen sov vi vidare några timmar (läs: hela  vägen tillbaka nästan).



Vi avslutade helgen med äggmackor, massa kaffe, mys och serier.
En helg fri från träning, en helg bara vi två. De är väldigt sällsynta. Vi tackar och bockar för det.

Rock´n Roll

Lillasyster

Syster. Inte för att var elak men jag kommer nu att höja din hemlägntan delux till 10.

varning för känsliga julhatare men det närmar sig jul banne mig trots att det bara är Oktober.









Till dig Lillasyster!

Nu orkar jag inte vänta in mamma längre. Nu går jag ut.

Rock´n Roll

Bokens Dag

Det är bokens dag idag hörde jag. Därför lägger jag här upp 4 bra böcker.

Den första är Astrid Lindgrens Pippi - En bok ALLA ska ha i bokhyllan oavsett ålder. Jag älskar Astrid. 27 år och jag läser fortfarande Astrids böcker eller ser filmerna.



Den andra är John Ajvide Lindqvist "Låt den rätte komma in". Jag lyssnade på denna ljudbok på jobbet i våras. Jag har lyssnat på de flesta av Lindqvist böcker och alla är lika härligt mystiskt mysiga, men vampyrer ligger ju i tiden så att säga.



Den tredje är AW W. Johansson "Europas Krig" och är kurslitteratur jag haft under åren och den är riktigt läsvärd. Har fortfarnade inte läst hela boken utan bara vissa stycken men den passar alla som vill veta mer om Europas krigshistoria. Berättande och lättläst och ibland väldigt obehaglig. Men livet har sina obehagliga stunder, bara bita ihop och göra sig medveten om dom.



Fjärde och sista boken ut är Raine Gustavsson´s självbiografi. Läs den, bli lite mer medveten om de hemlösas situation. Raine är en fantastisk författare och hans liv berör en djupt. Att leva utanför samhället är INTE lätt och att hela tiden bli motarbetad när man försöker ÄR inte så det ska gå till i Sverige kan jag tycka. Men det finns ljusglimtar, Raine verkar vara ett ljus i mörker bara han. Hoppas han fortsätter skriva.




Rock´n Roll

Följ mig

Följ min blogg med Bloglovin

Proudness

Jag är så jävla nöjd med mig själv. Fast detta är från igår så vi får väl se om jag är lika nöjd idag :)

Sprang 8.5 km på gymmet igår. Mitt max brukar ligga på 5 och då är jag helt slut. Nu sprang jag nästan dubbelt så långt och det kändes lätt. Skulle orkat 1 mil. Nästa gång blir det milen. Då bjuder jag nog mig själv på ett par nya träningsbyxor.

Nu ska jag iväg och träna, sen blir det flytta mommo från sjukhuset till kortis för att sedan jobba.

Rock´n Roll

Do you know the muffin man?












Mamma och jag bakade muffins och hade med oss till mommo som är tillbaka på sjukhuset igen. Vi är stammisar där sedan i våras. Tror vi varit på de flesta avd. nu. Hon får nog komma hem efter helgen. Förhoppnigsvis får de stopp på blödningarna från metastaserna och med ett bra blodvärde. Då ska vi åka till Brunsgatan och fika. Hennes hem. Inte sjukhus och inte kortis. Hem till henne, där hon känner sig trygg, till det hem hon saknar med blommorna, sitt kryp in. Hon kommer aldrig komma hem dit igen. Ett steg till taget i livet och hon sörjer.

Ni är inte så många som läser men jag är djupt imponerad av personalen som jobbade på akuten igår. Guld värda. Tänk om all vårdpersonal var som er.

Haft en helg med Micke också, vi sov mest. Båda var trött men det är mysigt att ha någon man kan sova med också.

Rock´n Roll




Tidigare inlägg
RSS 2.0