Black Sabbath



Jag kommer vara där, kommer du?

Rock´n Roll

Out on the battlefield

Under tiden som jag inte hinner blogga har jag tips för er som faktiskt har tid över:

Läs följande:

Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

(gärna köp äkta tidningen, bred ut dig över frukostbordet och läs allt, från pärm till pärm och disskutera med din frukostpartner)

Titta på följande:

Se nyheterna alternativt någon intressant dokumäntär på kanal 1 alternativt 2. 
P1

Film/serie:
Dexter (om du känner att världen är orättvis och du vill ha tips på vad man kan göra med elaka människor)
Vampire Diaries (fantastisk ungdomsserie, -krypa ner i soffan äta popcorn under en filt-
Six Feet Under (allt är normalt i ditt liv du plöjt några säsonger av detta, skruvat och underbart)
The Big Bang Theory (älska, älska, älska, Vi var (är) precis så där i Kalmar, fast vi var (är) samhällsstudenter) Vi          skattade precis sådär som Sheldon gör när vi kommit på något finurligt.


i musikväg:
Otep (Jävla bra argmusik att ha i lurarna när du motionerar. Plus: kvinnlig sångerska)
Anna Ternheims nya (när du behöver lugn och ro i huvudet)
The Devils Blood (också kvinnlig sångerska, retro-metal)
Grave (Into the Grave-skivan, bästa styrkepass-skivan)

Göra följande:

Börja använda ekologiska prylar
Ät vegomat hälften av alla veckodagar
Ta en långpromenad ( I naturen, den riktiga, utanför staden där vi bor)
Ge någon en blomma
Skänk allt du inte använder i din garderob till en meningsfull insamling ala Röda Korset alternativt annan insamling.
Ring någon och säg att du älskar den.

Stressiga veckor = mycket litet bloggande. Nästa vecka tänkte jag fasa ur stressen, återgå till en normal balans och blogga igen. Jag har bloggideér minsann.

Måste tacka er som lämnar så avtryck i min blogg. Kul. Blir lika glad varje gång.

Mina veckor nu ser ut som följande: Jobb, träna, mommo, ärenden, födelsedagar, mommo, farsdag-firande (efterskott), jobba, mommo träffa gamla arbetskompisar, jobba, träna, träna, mommo, träna, Micke, mycket mer mommo (ordna, fixa, besöka. Det tar tid att göra en annan individs privata ärenden som hon inte klarar själv(tror vi varit och bytt en tröja för henne nu 3 ggr och måste iväg och byta igen för hon orkar inte åka med till affären), samtidigt som man ska få ihop sig eget, samtidigt som man ska hinna faktiskt umgås med henne också, tur att vi är två (mamma & jag). Energin i huvudet är oftast under noll-sträcket, och ändå har jag svårt för att sova om nätterna och ständigt en stressklump i magen.
Idag fick jag en ordentlig syrebrist i huvudet och allt bara svartnade, tappade balansen, trodde att jag skulle spy men det ordnade upp sig.
Och jag vill hinna göra "mina" saker också, men jag måste nog inse att jag måste ta time-out stunder lite oftare, och fakiskt gå hem innan tolv-slaget när jag är ute och lever mitt sociala liv, men shit vad det är svårt. Man vill ju hinna allt.
Inser dock att mitt huvud inte riktigt är med i saker jag gör längre. Bara när jag tränar är jag 100 % fokuserad. Resten av tiden känns det lite som att mitt huvud är hög på luddiga små osammanhängande moln. Gratis fylla/rus, de är bara tacka och ta emot? Nu har jag dock allt planerat i mitt huvud och klart för mig. Så nu ska de bara gå igenom allt också. Jag hatar stressa, hatar att flänga fram och tillbaka mellan olika ställen, olika måste, ärenden osv. Jag vill vara strukturerad även i kaoset. Gissa om det kan vara svårt.
Men inte fan ska man klaga int. Haha. Vi kör så det ryker. Ihelgen ska jag sova. Söndagar börjar mer och mer bli min officiella sovar-dag.

Ikväll ställde jag in dock, åkte direkt hem efter jobbet, lagade pannkakor med mamma och ska snart krypa ner.
Måste vara på jobbet igen innan 7 imorgon, för jag har lovat byggjobbarna att vara där när de kommer så de kommer in direkt när de börjar.

Blev ett litet inlägg iaf, inte så intressant men då vet ni vad jag pysslar med när jag inte skriver på en vecka eller två.

to much of that life going on.

Rock´n Roll







Into The Grave



I lördagskväll på Kulturhuset var det dags, för årets sista spelning (vad jag vet, ni får gärna tipsa om fler om ni har). Grave firade sitt 20-års jubileum. Och oj vilken kväll. Det var tungt från början till slut, och publiken var på topp. Genom alla 3 banden. Vilket var underbart att se, då det alltid brukar vara lite dålig uppslutning när förbanden ska spela men jag tyckte trycket var ganska detsamma genom alla 3 spelningar. Lite stolt över att vara gotländska blir man ju allt när Jörgen Sandström (orginalmedlem i Grave & gotlänning) med sitt band Visious Art spelar brallorna av publiken, och Jörgen faktiskt av sig själv. Haha. Trisst att det sägs vara deras sista spelning och glad är jag att jag fått ta del av en av dom. Man blir glad i hjärtat se den inlevelse och spelglädje som finns. En riktigt bra spelning, tajt, tungt och hårt. från början till slut.
Andra ut var General Surgery, de öste på med samma inlevelse och spelglädje och publiken var lika engagerade som innan. Så jävla kul att se när förbanden levererar lika stor publikengagemang som huvudbandet. Det var metalfest från början till slut.
Slutligen Grave,  spelade igenom hela sin första fullängdare "Into the Grave" och gav oss några fler gobitar. Det går inte att bli besviken när Grave spelar. De är, enligt mig, ett av de bästa liveband jag vet. Jag fullkomligt älskar att se dem live. Det är makalöst bra, hjärtat slår i takt med trummorna, gåshud på armarna och man är fullständigt överlycklig. Det är tungt, hårt och briljant, enligt mig.

Allt som allt, var det en fruktansvärt lyckad kväll, det är så jävla kul när man går på en spelning och man inte bara står och väntar på huvudaktören utan att man njuter av varje sekund när även de andra banden spelar, och man står och är vannsinnigt lycklig precis hela tiden i 5 timmar med en öl i handen, gott sällskap och jävligt fucking bra musik.

Grave avslutar spelningsåret på topp för mig och jag inser åter igen att de finns ingen musk som kan göra mig så jävla lycklig som lite hederlig gammal döds.
Tackar även för riktigt bra sällskap utav Staffan och Elin, och framförallt min underbara man, Micke Picke Päronpung.




Vi går några timmar tidigare på lördagen.
Lördagsfika från svunna tider. Nynäshamnstiden. Alla upptåg, fester, tårar, skratt. Jag, Malin och Denise. Denise och jag tillbringade 2 sommrar i terminalen i Nynäshamn tillsammans, sista sommaren fick vi tillomed våra scheman synkade. Inte ens paren som jobbade där hade det. Haha. Malin, den tokigaste, mest frispråkigaste och ÄRLIGASTE människa jag känner. Inga skrupler. Mycket kärlek till er. Låt oss lova varanda att det inte går lika länge sedan vi ses igen!

Ska försöka uppdatera lite mer denna vecka, förra veckan var helt galen. Massa jobb, massa ärenden åt mommo, några mysiga kvällar med rödvin och goda vänner, och ett flertal träningspass gjorde att min tid försvann. Men det är väl det man ska fylla sin höst med?

Rock´n Roll









Sunday Afternoon

Söndag. Mysiga Söndag. En lång ensampromenad längst strandpromenaden, ända ut till Snäck, genom skogen tillbaka och så hem. Hälsans Stig även kallad.

Köpte Isländsk Lakris på Kränku som jag hade i fickan hela tiden, utan att äta upp den. De ni. Den isländska lakrisen är helt fantastisk underbart god, och jag är glad att de börjat sälja lite av den här i stan. brings back memories. Island. En av de vackraste platserna på jorden. och där har jag huserat en period. skulle kunna husera där igen ett tag.


Islands Lakris - Dyr i Sverige, jajamensan men gott till söndagsfikat. Lite exklusivt idag.


Sen måste man skära isär den med kniv (om man ska dela, vilket jag gjorde med min mor), för inuti finns lakrisstängerna.


Jag och Island. Hästarna och naturen är oslagsbar.

Kul med era kommentarer, de börjar bli fler och fler, måste man ju fortsätta uppdatera känner jag.
Kan ju meddela att imorgon EM är det sjukhus för hela slanten med mommo, får se vad läkaren säger om hennes arm. Hoppas att han säger något i stil med att det är dags att ta av skenan, annars undrar jag om läkaren kommer vara vid liv när vi går därifrån. Så pigg är tanten nu. "Komplimangerna" haglar!

Glömde säga att hon bett mig radera alla kort på henne jag tagit när hon väl sen går bort också. Inget av henne skulle få finnas kvar. Och jag vet vad svaret blir när jag meddelar att det tänker jag inte alls göra det.

- Då kommer jag spöka för dig!

Japp, och vet ni vad? Jag tror henne. Det kommer inte bli en lugn stund, haha. (nej jag tror inte på spöken men jag tror på att om hon säger att hon ska spöka, så kommer hon göra det, skonningslöst)



Rock´n Roll


Staying Alive

Idag tog vi ut mommo till Vallstena för att äta mommos favoriträtt för tillfället. Man skulle ju kunna tro att det handlar om någon gammal hedelig husmanskost. (Raggmunkar, Kroppkakor, pannkakor, kåldolmar osv). Något som hon fick som barn, är uppväxt på eller gillade att tillaga när hon bodde själv.

Men nej. Mommo, 96 år om ca: 2 månader vill ha hamburgare med pommes och gud förlåte mig om vi glömmer en stor cola. Med sugrör till.



Och sen får det inte lov att vara vilka hamburgare som helst nej. (tro mig, det går inte att lura mommo, vi har försökt göra hemgjorda men usch tvi och fy). Det ska vara Sibylla.




Pigg snart to be 96-åring käkar hamburgare. Kan också tillägga att hon åt upp hela mealet utan problem, drack upp sin cola och var fruktansvärt nöjd. Själv fick man magknip och uppblåst mage av sin vegoburgare. Fixar inte för mycket kolisar och gluten på samma gång.


pappa var en glad värd under eftermiddagen


Mamma och jag stod för skjuts, gravsmyckningar, burgaremeal, lite feber (mamma är lite småsjuk).


Fina Mommo


Titta hon kan le. Jag sa till henne att le lite när jag skulle ta ett kort och hon svara mig med: Du förstår väl att jag inte kan grina (le på gotländska), jag är ju sjuk. Tydligen gick det bra ändå, trots sjukdomen.


Ja, jag har en katt också. Nova heter hon. Hon bor hemma hos pappa och är bästis med Korven. Hunden som jag aldrig lyckas få ett bra foto på.


Här är Korven, i alla sin prakt.

Efter hamburgarlunchen åt vi äppelkaka och drack kaffe. Sen fick vi höra om mommos minnen från det att hon var liten. Helt otroligt att hon kommer ihåg saker från att hon var 2 år gammal. Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde för 2 år sedan.
Ibland kan jag känna att vi är den förlorade generationen. Jag kan nästa bli lite arg för att jag inte fick uppleva att åka häst och vagn, jobba på "riktigt" och en värld utan asfalt. Men det är ett helt annat inlägg.

Vet ni hur tungt det är att skjuta en rullstol på en kyrkogård med tungt gräs? Det vet jag. För när vi var på hemgång var vi införbi Mommos mans grav och min morbror och hans pappas grav och satte dit dekorationer och ljus. Vi var även förbi våran granne Ingas grav för att mommo skulle få se vart hon låg.
Det var väldigt fint idag med alla ljus och fina blommor i höstmörkret.

Jag och mamma är helt slut efter en hel eftermiddags utflykt men mommo var supernöjd och glad, och tyckte att idag var det bästa hon varit med om på länge, så vi är glada att vi lyckades få henne att slingra tankarna en stund.
Blir nog fler turer till Mybbes, och med lite övertalning kanske vi tillomed kan ta korta små promenader ut nu innan snön faller. Det gick ju inte att diskutera förut. Man kan inte åka rullstol ute bland folk var mommos tes. Hon börjar släppa på den.
Dessutom  sa hon att det var värt att vara trött och vila hela dagen imorgon för att hon haft så kul idag. De ni. Det är det mest positiva jag hört henne säga på väldigt länge, när det kommer till att bli äldre, vara sjuk och att orken tryter.

Nu blir det film.

Rock´n Roll

For A Dear Friend Of Mine

Till Dig Kära Fia:

5 st glutenfria tortillabröd

3 dl mjölmix Finax
1/2 tsk bakpulver
1/4 tsk  salt
1 dl kallt vatten
1 dl majsmjöl
1 msk olja

Mät upp vatten och olja i en bunke. Tillsätt de torra ingredienserna under omrörning och rör till en smidig deg.
Dela upp degen i lika stora ”klumpar” och kavla ut till tunna bröd.
Stek på hög värme 30-60 sek per sida, passa noga så de inte bränns eller får ligga för länge, då blir de hårda. Jag kavlade ut 3 st bröd i taget och stekte dem vart efter. Mellan varje omgång stängde jag av plattan och tog bort stekpannan.

Det var precis såhär jag gjorde de ICKE glutenfria tortillabröden, bara att de bytt ut det till glutenfritt i detta, och mina blev riktigt bra, så detta kan nog också fungera.

Hittade receptet på denna sida: http://glutenfriakoket.wordpress.com/2011/07/25/tortillabrod/
Kan tänka mig att det kanske finns lite mer gott du får för dig att baka. Baka är en riktig Må-Bra-Feeling.

Så sätt igång och baka lite nu, på med din favoritmusik i bakgrunden och skaka lite rumpa samtidigt så lovar jag att deppigheten försvinner. Aktivera sig med må-bra-grejer är knepet.


Annars?
Börjar känna mig hängig, mamma är sjuk. Innebär att jag kommer ligga inom kort dessutom.
45 min jogg blev det idag, och ett helvetes sorterande av papper på EM som resulterade i 2 välsorterade pärmar med jobbpapper, skattesaker, csn, kvitto, försäkringar och annat. Bara pärmarna hos pappa kvar. Börjar i den lätta änden där jag har minst saker. Mitt mål är att sortera bort allt jag inte har intresse av innan vi hittar lägenhet. Börjat iaf :P

Viktigaste är nog att ta tag i och bli av med hästsakerna. Sadlar någon?



När man jobbar i scrubs, osminkad med håret i knut - går direkt till gymmet och svettas - hem och fixar hemma, är det rätt så kul att få svira om och ta på sig finklänning, sminka upp sig lite - när man känner för det vill säga - och gå ut och dricka ett glas rött på jazzklubb med gott sällskap varannan vecka. Bilden är från förra veckan.
Och nej, jag sminkar mig faktiskt inte klockan 5 på morgonen för att jobba och jag är sunkigast möjligast på gymmet.
Jag anser att natural is the shit - smink är för fest. Natural är vuxet - medvetet - stilfult- miljövänligt och framförallt stabilt. Verklighetsflykt är inget för mig.

Rock´n Roll



Some Kind Of Stranger

Först och Främst vill jag tacka för alla fina kommentarer ni skrev om mitt trött-på-cancer-inlägg. Mer personligt än så blir det tyvär nog inte i denna blogg, men mer personligt än så kanske man inte kommer heller.

Och Emma:
Ja hon har bevarats väl under dessa år. Fyller 96 i Januari och hon ser betydligt yngre ut och dessutom helt klar i huvudet och bitsk. haha. Man får passa sig. Ganska så otroligt.
Så gammal kommer jag aldrig att bli, och blir jag det kommer jag vara en sån som är senil, tror att hon är tarzan och rymmer från hemmet med rullatorn påväg mot nya äventyr.

Helgen som gick var otroligt mysig. Micke var nere. Vi körde mördarpass på gymmet i lördags. 2 h. 1 h rent bara ben. Nya superövningar. Jag kan säga att idag, tisdagkväll har jag fortfarande väldigt svårt att böja mig ner på huk, sätta mig på toaletten osv. Det är ett helt under att jag ens kom upp på hästen i söndags. Haha. Tur att det var en stabil ponny och inte en tittig slinkig stor häst. Det har inte blivit några joggingpass än, haha. Får lägga dem imorgon och på torsdag. Fredag blir det ben igen och jag räknar med samma resultat. Bra med pojkvännen som går hos en personlig tränare, man får en massa gratis tips :P

Lördagskvällen spenderades hos pappa. Vi gjorde egna tortillas och drack alkoholfritt. Det bjöds på kaffe och polkagrisskorpor från Lantbruksmässan i Jönköping (pappa var där häromveckan, då jag extaknäcka som bonde).


Pappa steker tortillabröd för fulla muggar


Tortillabröd på stekning


Micke gjorde ett bra jobb att kavla ut dom. Mästerkavlaren.

Och ja, jag gjorde faktiskt degen och dela den till bitar, sen tog de andra två över. Samt att jag skar resten av grönsakerna vi hade i. Så jag hjälpte till. Jag vet att det är många som höjer på ögonbrynet när jag säger att jag lagat mat, men jag lagar faktiskt mat. Inte alltid jag skyltar om det dock.

Nu är klockan snart 21:00 och jag har satt som regel att vara isäng då. Så nu får jag ta och avsluta och fortsätta en annan dag. En annan ska ju vara på jobbet vid 06:00.

Rock´n Roll





RSS 2.0