Det gift som gör mig till jag

Grattis Sofie för att du ska få åka till Burundi i vår på pratik. Det gjorde du bra. Dock kan jag inte låta bli att bli lite orolig för dig. Citerat från Sveriges ambassad: "Ud avråder från alla icke nödvändiga resor till Burundi" Läser vidare och blir ännu mer orolig när man läser att kriminaliteten för olika brott är hög och att sjukdomar som malaria är stort och att det är ett stort riskområde när det kommer till HIV. DOCK, så kan man ju diskutera icke nödvändiga resor. Jag anser att Sofie behövs i Burundi. Kanske kan hon underlätta livet för någon där nere och framförallt lära sig något på resan som kan vara nödvändig för hennes eget välbefinnande och andras. Jag önskar henne lycka till och tycker hon är modig som ger sig in i detta. Det behövs fler ickerädda människor i denna värld som kan sätta sig själv och sina bekvämlighet i Sverige åt sidan för att hjälpa andra som kämpar framförallt med efterföljerna av kriget. som också kan sägas ha orsakats av västvärldens kolonalisering OCH västvärldens miljöförstöring som skapat stridigheter mellan stammarna då stammarna har varit tvunga att flytta på sig för att floden håller på att torka ut pga av våra utsläpp. De ni! Sug på den!

Nej nu till något roligare. Jag är tokig i Melody Club, det finns ingen annan grupp just nu så får mig på så bra humör. Underbara.
Här får ni min favoritlåt för tillfället! Ett litet klipp bara. Sök på Spotify annars. Finns där!

Idag var en "aha"-upplevelsedag. Vi var på Stormont tillsammans med Barry som håller vår "Hållbar utveckling"-kurs vilket var riktigt intressant. Vilka säkerhetsåtgärder de har för att man ska få komma in där. Vi fick scanna oss själva i en sån där maskin de har på flyget. Jag pep inte för första gången i mitt liv. Stolt!

Vi fick träffa Brian Wilson som är MLA här för det gröna partiet. Väldigt roligt att få träffa någon som är så stor för ett parti här, folkvald och allt som han är. Han berättade lite om Nirlands politiska situation, hur den varit och hur den är idag.
Om ni envisas med att säga att det inte finns en konflikt här så har ni fel. Det finns en konflikt och även om den inte skjuter ihjäl varandra lika ofta som de gjorde förr så finns det fortfarande motsättningar i detta land. Lite i efterkrigets skymmning skulle man kunna säga. Wilson som är folkvald, får inte vara med och rösta i vissa frågor. Då undrar ni säkert varför eftersom han är folkvald och sitter med på samma villkor som alla andra, skulle man kunna tro. Nej, han får inte rösta pga av att han vägrar välja sida. När man skriver in sig i regeringen här så måste man välja om man är Unionist eller nationalist. Han ville inte välja, vilket är rätt uppenbart då ett miljöparti är för alla människor och inte specifika grupper. Detta ledde i sin tur att han inte får rätt att vara med att rösta. Väldigt odemokratiskt i mitt tycke.
Och så berätta han om att Nirlands regering är påväg att falla sönder. Vilket inte är så konstigt då den är en påtvingad koliation av unionister och nationalister som inte kommer överens för fem öre. Grattis Nord Irland.
Jag blev så upprörd att jag nog ska flytta hit och börja rösta grönt för att hjälpa de gröna en bit vägen!

Väldigt intressant är det dock att ransaka sig själv lite. När jag började läsa politik var jag inte alls speciellt intresserad av det. Jag tänkte läsa en hel del annat men visste inte riktigt hur jag skulle använda det så det blev Internationella Samhällstudier i Kalmar. Det lät bra, det blev bra. Jag vet inte riktigt hur jag vill ta mig vidare på detta i framtiden men jag tror det är något som en "aaaaah"-upplevelse med en gospelkör i bakgrunden när det väl inträffar. Jag väntar med spänning på den dagen då mitt grubblande kommer övergå i ett lite Dorian ljus (scrubs).
Anyway, för er där ute som säger att politik suger och att det är inget för just er. I helvete att det visst är. Politik angår alla. Ni som säger att ni skiter i det, det är som att ni säger att ni skiter i era liv. Allt ni rör vid är politik. Från det första slagsmålet i sandlådan till löneförhandligarna på jobbet eller valet av skola för första barnet! man kan faktiskt göra stor skillnad om man anstränger sig. dessutom att lägga över ansvaret på någon annan, det fungerar bara för er som gillar att skylla ifrån sig. Dock, anstränger man sig inte själv så har man inte rätt att klaga heller.

Nu ska jag sova. Idag börjar nedräkningen. Idag var det sista riktigta måndagen på NordIrland, Belfast. Det känns sjukt, det känns inte rätt, men ändå rätt. äh babbel, och åter babbel.

Rock´n Roll

Idag har vi tagit en långpromenad, ni ska få se bilderna snart. hur mysigt som helst.
Vi har också haft en klasskompis på besök, eller kurskompis. Nathan heter han. Väldigt trevlig kille, han får oss alla att smälta för han är så genomtrevlig, gullig och omtänksam. Han bjöd på Irländska saker och vi bjöd på glögg och knäckebröd.
Egentligen var han här för att umgås med Rickard men vi stulade honom lite.
Sen när han gick blev vi llite nyfikna på honom och börja snoka på facebook och de visar sig att bakom denna fantastiska fasad av trevlighet och Rugby-kropp så finns det en riktigt kristen kille. Han är enbart med i kristna grupper på facebook och nationalistiska. Vi borde förstått hinten när han inte var allt för glad av katoliker under vårt samtal om hur Belfast var när han var liten. Eller ja mest IRA, men vem är inte lite misstänksam mot dom.
DOCK, så kommer det till att han är med i en grupp som förbjuder abort. Allt som han står för ogillar jag. Nu vill jag helt plötsligt inte vara vän med honom på facebook längre. Han kan bjuda på hur god tårta som helst men mig kommer han aldrig fånga i sitt nät av lögner. Vi som lovade komma till Fisher-kyrkan imorgon och lyssna på julsånger. *suck*

Varför ska alla män man möter på denna ö antingen vara ett: katolik och trångsynt. Protestant och någon marschgubbe som skrämmer en, eller 3: rasister! Tjejerna vet jag inte så mycket om, då jag bara träffat en som pratar med oss. De inhemska tjejerna gillar nog inte utbytesstudenter.

Missförstå mig inte, jag älskar Nord Irland väldigt mycket, men ibland känner jag att de måste ta ur käppen som de har kört upp i arslet och slappna av.

och btw, det är tydligen bombhot här var och varannan vecka. Senast förra måndagen när mamma åkte hem. Två banker inte alls långt härifrån var drabbade. Jag missar allt sånt. Jag vet inte riktigt värld jag går omkring i men inte är det den alla andra lever i, så kanske är det inte de som ska dra ur käppen ur arslet, det kanske är jag som inte inser varför de beter sig som de gör.

nej, nu ska jag se på film. The Holiday med det andra och äta mina klubbor. Imorgon börjar nedräkningen till hemfärd. OM inte Elms sprängs i luften innan dess. Ska lägga upp bilderna senare! Några av de 80 jag tog på vår promenad. Bland annat på en fågel jag vart rädd för.

Rock´n ROll

Jag vaknade idag av att veta att denna lördag kommer kanske inte bli den roligaste lördagen. Jag var allt för slö igår för att få något ordentligt gjort med skolan och måste nu minst skriva 500 ord på min uppsats för att ligga i hyfsad fas. Jag vill inte bli klar i sista minuten på torsdagkväll utan vill ha den klar senast onsdag. Jag hoppas och tror på det iallafall. Jag vet vad jag vill skriva och jag har läst det någonstans men kan nu inte komma ihåg vart jag läste det så idag kommer min dag bestå utav att leta källor för mina argument och sedan skriva ner det första stycket i brödtexten. jippie ajaja. vad skoj.

Ikväll vankas dock en myskväll med flickorna. Vi har inhandlat ost & kex med tillhörande en flaska vin och lite gottgottt och ska försöka avnjuta filmen en riktig tjejfilm i julanda. "Love Acually". Det blir ikväll det.

Jag blev indragen på receptionen idag nyss hemkommen från Tesco av de andra tjejerna som ville kolla sin post, och jag tänkte, ja jag kan väl kolla den men trodde inte att jag skulle få någon mer post under min vistelse här då jag bara har gett ut adressen till Micke och min Svärmor och jag har fått finfina kort från dom. Tji fick jag. Tjejen bakom disken log stort när hon räcke över 5 fina vykort till mig och sa "Du har inte kollat din post på länge va?" Jag sken upp som en liten sol och fick lite tårar i ögonen när jag såg att inte bara Micke och min svärmor hade skickat kort utan också hans syskon. De är så himla gulliga allihopa och det är sånt som gör att skriva uppsats idag känns mycket bättre. Det är så gulligt gjort av dom allihopa och jag saknar Dalarna och hela familjen Axelsson! Läser ni detta så: Ni är så himla underbara allihopa! Tack så mycket!  Vi ses snart igen. Om en vecka är jag påväg hem igen.

Nu måste jag tillbaka till plugget, eller iaf försöka få någon struktur på detta. Det börjar närma sig slutet och det kliar i fingrarna nu. Jag vill börja packa men samtidigt inte. Jag vill hem till alla därhemma men samtidigt vill jag ta med mig Belfast hem. Hm.

Rock´n Roll

Fredag eftermiddag/kväll. Vi hade blivit lovade ett svar idag på ena kursen. Jag har inte sett ett endaste litet mail i min mailkorg om att resultatet ligger upp på Queens online, inte heller ett endaste litet mail om att det skulle bli försenat!
Jag känner att jag kokar av ilska. Snart går lärarna hem för helg och jag antar att det innebär att vi inte får våra resultat förrän nästa vecka. Det gör mig tokig och som grädde på moset är jag helt groggy på Linneas värktablatter som tydligen omförvandlas till morfin i blodet. NEJ, de är helt lagliga och utskrivna så börja inte gnabbas nu. Jag höll på att gå under i mina menssmärtor så Linnea gav mig en för att lindra mitt lidande och vet ni vad. De hjälpte så nu är mina febersvettningar, mina kramper i magen borta dock blev jag groggy men det kan jag leva med. När jag kommer hem härifrån ska jag kräva att få starkare läkemedel utskrivna till mig. Det går inte detta. Det händer inte varje gång men när det väl händer så känns det som att min värld ska gå under. Jag mår så dåligt och har så ont att jag inte kommer upp ur sängen utan starka tabletter. Och ja, jag har sökt hjälp på för. jag har bytt p-piller, jag har fått andra mer lagliga saker utskrivna. Prövat varm kudde på magen och zonterapi och  det hjälper men när man inte har tid att spendera dagen men den varm kudde på magen så finns det inget annat än att knapra piller. jag som inte ens tar huvudvärkstabletter om det inte är på migrängränsen.
Okej slut på kvinnoproblem här men jag säger bara det som Linnea sa förut när vi köpte lite choklad på Mace till fikat. Hade det varit männen som hade mens så hade tamponger och sånt varit reducerade till max och de hade fått haft en sjukdag om inte fler i månaden.
Och vet ni vad, ibland suger faktiskt män hästskit! Speciellt otrogna saker som Tiger, tänk att en man som hade en sån fläckfri karriär och en sån fin familj var tvungen att riskera både karriär och familj för en fling. Jag säger inte att det bara är männen. Jag säger bara att när man har en sån position som han har så kanske man ska tänka både en och 10 ggr innan man gör något som kan kosta honom inte bara hans fru men också hans karriär. Sedan måste hans älskarinna varit riktigt jävla dum i huvudet eller pank för hon lär ju kunna leva rätt bra länge på de pengarna hon får för alla interjuver där hon sitter och ser oskuldsfull ut och ber om ursäkt till Elin. Vilken kvinna. Not!
Alla gör vi misstag, visst och vi ska förlåta. Men mina vänner, ska vi inte för en gång för alla bara inse vad människan inte är gjord för? Att vara monogam! Jag tror inte att vi är kapabla till att vara som svanar. Jag tror vi kan hålla ihop länge i tvåsamhet men jag tror inte på att man kan lova varandra evig trohet. Jag säger inte heller att det är något fel i det.
Jag bara anser att tvåsamhet är något som samhället konstruerat och som inte passar för alla människor. Jag känner inte en enda människa som inte klivit över på en andra sidan, och ni kan sluta bli nervösa, det behöver inte vara i nuvarande förhållande eller i de där innan eller så kan det vara i nuvarande förhållanden. Jag säger att jag tror på tvåsamhet med benefits. Man kan inte äga varandra. Det är min åsikt. Hur mycket det än må svida i hjärtat.

Oj, vad seriöst det blev här nu. Jag ska nog gå och göra något annat innan bion nu. Blev inte mycket plugg idag. Har haft för ont för att koncentrera mig.

well, vänner. Snart kan jag börja räkna ner de sista dagarna här. Det känns väldigt konstigt, de må jag säga er.

Rock´n roll.

Det stör mig att jag ska lämna in essya's i tid utan att få poängavdrag när föreläsarna tydligen får vänta hur länge som helst med att ge tillbaka dom. De har en max 3 veckors gräns här. Då ska man ha fått sitt betyg och sitt feedback papper där det står vad som var bra, mindre bra, vad man ska tänka på till nästa gång osv.
Jag har skrivit 3 essay's. Av de essay'erna har jag fått ett betyg med en rad feedback i ett mail då våran föreläsare inte hunnit med att skriva feedback på alla uppsatser än. Det var för en vecka sedan och då hade de gått över tiden. Jag har ännu nu, efter fyra veckor inte fått någon feedback. De restrerande två har jag inte fått höra ett ord om, bara lite skvaller om att vi förmodligen får veta vårat resultat imorgon, och då uppscannat i ett dokument med allas resultat i för att våran föreläsare i det ämnet inte hunnit att rätta alla till i onsdags när vi hade föreläsning. VI kommer inte heller få våra feedbacks förrän nästa vecka. Den tredje uppsatsen vet jag ingenting om, jag hoppas att jag får veta resultatet nästa vecka på vår föreläsning för det är det sista vi har innan det bli jullov. Nästa vecka är alltså sista veckan innan jul och jag har fått ett resultat men ingen som helst feedback. Det är otroligt dåligt tycker jag då vi som studenter jobbar våra arslen av oss för att klara deadline på uppsatserna och samtidigt bolla upp alla andra ämnen man har och fritid osv. Vi stressar ihjäl oss, får panikattackar osv. Dessutom får vi 5 marks avdrag per dag vi är sena och det går inte att åtgärda. VI förlorar alltså betyg om vi är sena. Lärare får tydligen här skylla på att de har mycket för sig, det är många studenter osv utan att vi får någon som helst kompensation för att vi går runt och har ont i magen och är helt ovetande. Det som stör mig ännu mer är att jag nu sitter och skriver en uppsats som är det sista arbetet i en kurs utan att veta hur det gick på min första uppgift. Ingen som helst feedback har jag och är det något jag ska arbeta med så kommer jag inte hinna lösa tills nästa fredag om vi får tillbaka uppsatserna på tisdag eftermiddag nästa vecka. Jag har alltså ingen som helst chans att ta till mig kritiken och göra det bättre. Det är urdåligt! Dessutom fick vi fylla i utvärderingar i kursen innan vi ens visste om att de skulle vara sena med återlämningar och feedback så klaga är lite för sent. Jag tror vi kommer gå och klaga ändå. Såhär ska det väl ändå inte få gå till? Man måste väl ändå kunna få tillbaka sina essays i tid för att kunna förbättra sig inför nästa? Det hade varit en bagatell om det var i ett av ämnena och inte alla tre som jag läser, och när man läser alla tre samtidigt och inte vet alls hur det går och när man får tillbaka allt på en gång så blir det så slutgiltligt att när jag tänker på det får jag ont i magen. Jag kommer komma hem med magsår.
När man befinner sig utomlands och pluggar på ett språk som inte är ens modersmål så blir man lite osäker på om man ska räcka ända fram.

Well, anyway. Jag gillar ämnet jag skriver om nu. Det ska nog gå bra! har som mål att skriva 500 ord om dagen, för att inte stressa fram uppsatsen på slutet och för att inte skriva för mycket varje dag för rum till utvärdering och eftertanke på det man faktiskt skriver ner. Får se om jag kan hålla det! Gör jag det borde jag vara klar på söndag eventuellt måndag! Kanske behöver en dag ledigt med.

Imorgon blir det gymmet sen plugga och eventuellt bio på kvällen och bara en massa mys!

Nu: Two and a half men

Rock´n Roll

Mannen har talat.

Helgen den försvann lika snabbt som den kom. Mamma var här. Jag insåg när jag kom promenerands längst gatan och såg henne gå av bussen, hur mycket jag faktiskt längtar efter min familj. Det är konstigt för jag var 500 m ifrån bussen men jag kunde ändå urskilja vem som var hon bland alla andra. Vi grät båda två när vi kramade om varandra och jag tror jag sa att jag ville hem.
Jag visade mor min allt jag kunde komma på var värt att visa ändå var hon inte speciellt imponerad av Belfast, vilket jag iförsig förstår. Mitt första intryck var inte heller så positivt dock försökte jag vara "open-minded". Det som imponerade henne var nog att läsk och öl kostade lika mycket när vi satt på en pub i Derry på lördagen och åt lunch efter en 2 h tågresa som visade sig bli en helt upplevelse än vi räknat med. Dock kanske det som kommer etsa sig fast med i minnet.
När vi hoppade på tåget lördagmorgon i Belfast för att bege oss till Derry visste vi inte vad som komma skulle. Första hinten vi fick av att något var på gång i Derry som inte var inräknat i våra turistplaner var pojkarna i kostym på tåget som satt och drack öl. Kl: 9:30 på morgonen. När allt fler män & pojkar hoppade på tåget, alla klädda i kostym med emblem på slipsen så började vi ana saker men vi trodde aldrig att det som mötte oss på tågstationen var det vi andade. Där stod nämligen Apprentice Boys Marchtåg, redo för att inta staden. Chock!

Apprentice Boys är en samling protestantiska män. Deras mål är att fira belägringen av Derry 1689, och att de lyckades hålla ute katolikerna från staden och enligt wikipedia så fick de äta både hundar och hästar för att överleva där inne eftersom de stängt in sig och fick inte in något proviant och därför svälte de. Rätt så jävla envisa jävlar de där protestanterna. Det var under en sån här parad i slutet på 60-talet som satte igång "the troubels" på allvar då det resulterade i ett upplopp mellan protestanter och katoliker. Under ett antal år var det förbjudet med dessa parader för att inte reta upp någon men nu får de tydligen fira detta som jag kanske tycker är lite underligt att man faktiskt firar. men vad ska jag säga, vi firar den där jävla Atterdag varje Medeltidsvecka.

Det vi fick se i lördags var alltså en sån här march och som åskådare kändes det riktigt udda, det var inte speciellt många människor som samlats för att titta på spektaklet. Och innan de trampade över bron och in genom stadens murar låg det en läskig, lite obehaglig tystand över staden.
Vi såg iaf spektaklet med blandade känslor, och jag förstår inte hur man kan tillåta att man firar något som ännu ligger så färsk i människors minne. Det är inte många år sedan fredsavtal tecknades. Jag förstår att man vill minnas historia men varför inte minnas bra historia. Gå en march för fred ist. Ett mycket trevligare sätt att marchera till och spela march musik till enligt mitt tycke.
Stan kryllade också av poliser så man nästa kunde tro att de hade ett Eu-toppmöte men man förstår att de vill ha största säkerhet vid ett sådant här tillfälle.
Där fick vi för att vi ville turista, vi kastades tillbaka några 100 år och blev med ens förundrad över att stadens ringmur är helt intakt efter allt Derry har fått utstå som stad.
Vi var iaf nöjda med vår vistelse i Derry även om den inte ritkigt blev som vi hade förväntat oss. Vi hade tänkt oss en lugn, skön, soft dag strosandes omkring. Den blev allt annat.
När vi skulle ta tåget hem tänkte vi att om vi tar det nästsista så hinner vi innan alla som gick i paraden ska hem igen men tjii fick jag. Alla skulle åka med vårt tåg och vad jag har lärt mig av Apprentice Boys är att de gillar att dricka öl, skråla riktigt högt på grumligt irländska och kissa på sin egen kyrka. Bildbevis finns på vuxna, ÄLDRE män som kissar på sin egens kyrkas mur.
Jag är inte imponerad!
När vi kom hem till Belfast tog vi mamma till Robinsons trots att vi var trötta som hårt djur efter en dag av hårt arbete på fältet. Jag envisades stanna kvar så hon fick höra lite irländsk live musik innan vi gav upp och gick hem för att sova.

Söndag spenderades på museum, fikandes och softandes fram tills vi var tvunga att traska iväg till kyrkan för genrep av luciatåget vi skulle hålla i S.t Thomas kyrka för den svenska församlingen. Det var ett nervöst gäng med svenska statsvetare som gjorde sig iordning men en väldigt positiv Walter (präst). Vi var väldigt stiliga i våra lucia linnen, synd var bara att kronan var trasig men den fick stå längst fram och se fin ut iallafall. Vi klarade hela luciatåget utan någon snubblade, svimmande, fick sitt hår uppbränt eller sjöng fel. Jag är stolt över mina klasskompisar och de såg ritkigt glada ut när det var över. Vi fick massa beröm för vårt lilla "mini"-tåg och det känns såhär i efterhand en riktigt häftig upplevelse.

Så för att sammanfatta helgen. En massa upplevelser, bra såhär 14 dagar innan man ska åka hem! Jag längtar hem till min familj, till mina djur, till min säng, till mitt rum, till min pojkvän och till tryggheten.

Det blir inga bilder ikväll, får bli en annan dag.

Ska sova nu, har varit uppe sedan 5 imorse. Trött!

Rock´n roll

Idag small det. Första övningen med luciatåget. Det var lite motvilliga klasskompisar som kom instapplandes i köket här nedanför oss, muttrandes lite svenska sådär. "Hur ska detta gå?"
Jag och Linnea hade skrivit ut lite sånger på bibblan förut och bestämt lite vilka sånger som skulle sjungas. Det blev en hel del fnissandes och gapskratt när vi skulle sjunga den första låten innan Samuel var duktig och tog ton och fick lite allvar i det hela. Ska jag vara lite för ärlig så lät det riktigt illa de första 20 min, jag kunde inte sluta skratta. vad har jag gett mig in på? Dock efter lite uppvärmning och alla började slappna av och lite justeringar och tips/råd så började det faktiskt låta riktigt okej. Vi tillomed vågade dela upp Staffans låten i tjejer och killar. Jag var riktigt stolt över mina klasskompisar när vi var klara med kvällens övning och det kändes lite som de var lite mer positivt inställda till det när de gick. Jag tycker också det är skitkul att vi gör detta. Kul att kunna titta tillbaka på.
Jag tycker det är rätt festligt att vi faktiskt ser till att luciatåget blir av. Här kommer vi, en klass av statsvetare från kalmar och en avstickar från Lund och ordnar ett Luciatåg i Belfast för den svenska församlingen som finns här. Det kanske inte är världens proffsigaste men vi tänker iaf framföra lite fina sånger på svenska. Walter kommer bli överlycklig.
Övning på lördag igen men alla har fått hemläxa att lära sig låtarna utantill. Tror det bara är jag och Linnea som faktiskt har gått i seriösa luciatåg innan. Bra att det finns två med koll. Solle tyckte vi skulle köra dialog på Staffan, det hade varit kul men kanske inte här. Lite mer tid och vi hade kunnat sätta ihop ett riktigt spexigt luciatåg tror jag faktiskt.

Ni får se bilder sen.

Idag har jag också köpt Vännerboxen. Yeah! Så underbart nöjd, av en slump på HVM i eftermiddags så hittade jag boxen till nedsatt pris. 50 pund, det är ett klipp så jag köpte den. Ja det svider lite men det är min julklapp till mig. Jag har dock suttit och tittat och funderat på vad det är för fel med boxen. Men det ser ut att vara i sin ordning. (alla boxar var nedsatta men jag funderar på om det var något som saknades eller ja ni vet). Kan inte hitta några fel iaf,men har inte vågat riva av plasten än. Jag bara sitter och njuter av att samlingen står på min hylla. Jag älska vänner!

Imorgon kommer mamma, det ska bli himlans kul att se henne. Jag kan dock inte fatta att hon kommer komma hit så jag avvaktar med det tills hon åkt. Skumt att ha folk här från hemma, det här är som ett helt annat liv. Det blir lite frontalkrock när "hemma"-livet möter "Belfast"-livet.

Annars då, jo jag är lika frustrerad, panikslagen och har allmänt ont i magen över plugget och dess slutgiltighet som strax kommer infinna sig. Samtidigt som jag ser fram emot hem så är det också det då man får det slutgiltliga svaret på om det här faktiskt gick vägen eller om det ska göras om/kompletteras. Jag vet inte om jag orkar mer. Jag är så metalt trött och utmattad när det kommer till plugget att orken, lusten och motivationen tryter. Det är jobbigt att hela tiden vara på nålar och tvingas tränga bort ångest och panik även om jag lyckas rätt bra med det.
Jag har iaf lyckats komma igång med träningen och den där zombie-varelsen som höll på att begrava sig under täcket för att aldrig mer vakna börjar piggna till trots att jag helst av allt bara vill sova så fort väckarklockan ringer. Det är väl kanske årstiden, och att det inte är speciellt många soltimmar här. Konstigt att man har som mest press på sig när orken är som lägst.

jaja, jag har letat färdigt artiklar ikväll, fick ett bra tips av Linnea att använda en artikelbas som jag faktiskt hittade på HIKs hemsida förut med. har hittat en massa gott inför nästa uppsats och ska börja reda ut den nästa vecka och skriva klart den. Lite hårt jobb och diciplin och den borde vara klar innan deadline.

Rock´n Roll