Sorg i hjärtat
Idag sa vi adjö till en granne hemavid som somnat in.
En del begravningar är tyngre än andra. Det var en tung begravning, men dock blir man väldigt varm i hjärtat att denna krutgumma som lärde oss barn i grannlagret göra kaffemat (kaffe+mosad bulle), akta oss för källarngubben (vilken jag fortfarande är Liiiiite rädd för. Får rysningar och kalla kårar fort farande av att gå ner i källaren, det släpper först när man tagit sig ner för stentrappen, öppnat dörren, hittat lampan och det blir ljust).
Man blir glad av att veta att trots ålder, lite krämpor och annat så var hon alltid med där det hände saker. Hon var närvarande vid den senaste balen vi hade i socknen. Behöver jag säga att hon var äldst? Hon var lite över 90 år fyllda nu när hon valde att gå vidare.
Hon var mina grannars mummu, så som min mommo är för mig. Vi är allihopa uppvuxna med två generationer i huset. Precis som det var förr i tiden. Vi vet vad det har gett oss, och vad det innebär att ha två generationer som styr över oss.
Det är väldigt speciellt. Det blir en närhet. Våra gårdar ligger så nära varandra och så mycket som vi lekt och busat genom åren. Det var hårt att se sorgen hos de människor som jag har levt så nära med under hela min uppväxt och som jag tycker så mycket om. Och det är även sorg i mitt hjärta då Inga var en sån person jag själv önskar jag kommer iallfall lite i närheten om jag blir över 30. Alltid närvarande, alltid sugen på nya äventyr.
Nu tänker jag ta helg och återkommer nästa vecka. Jag åker upp till Micke imorgonbitti, myser och är kär, och tar vara på det som är allra viktigast för mig. Kärleken!
Rock´n Roll
En del begravningar är tyngre än andra. Det var en tung begravning, men dock blir man väldigt varm i hjärtat att denna krutgumma som lärde oss barn i grannlagret göra kaffemat (kaffe+mosad bulle), akta oss för källarngubben (vilken jag fortfarande är Liiiiite rädd för. Får rysningar och kalla kårar fort farande av att gå ner i källaren, det släpper först när man tagit sig ner för stentrappen, öppnat dörren, hittat lampan och det blir ljust).
Man blir glad av att veta att trots ålder, lite krämpor och annat så var hon alltid med där det hände saker. Hon var närvarande vid den senaste balen vi hade i socknen. Behöver jag säga att hon var äldst? Hon var lite över 90 år fyllda nu när hon valde att gå vidare.
Hon var mina grannars mummu, så som min mommo är för mig. Vi är allihopa uppvuxna med två generationer i huset. Precis som det var förr i tiden. Vi vet vad det har gett oss, och vad det innebär att ha två generationer som styr över oss.
Det är väldigt speciellt. Det blir en närhet. Våra gårdar ligger så nära varandra och så mycket som vi lekt och busat genom åren. Det var hårt att se sorgen hos de människor som jag har levt så nära med under hela min uppväxt och som jag tycker så mycket om. Och det är även sorg i mitt hjärta då Inga var en sån person jag själv önskar jag kommer iallfall lite i närheten om jag blir över 30. Alltid närvarande, alltid sugen på nya äventyr.
Nu tänker jag ta helg och återkommer nästa vecka. Jag åker upp till Micke imorgonbitti, myser och är kär, och tar vara på det som är allra viktigast för mig. Kärleken!
Rock´n Roll
Kommentarer
Postat av: Johanna
Vilka fina ord och tankar om vår kära Mummo! <3
Trackback
