Det gift som gör mig till jag

Det blev ett år igen utan att jag ansträngt mig mer än jag kände för inför jul, (en underbar jul hos Mickes föräldrar i Dalarna) det blev ett nytt år även om jag och Anna bestämde dagen innan vad det var som skulle ske och var. Ändå lyckades vi skrapa ihop en fest med en hel del mysiga människor, och även fast jag inte hade någon skumpa och skålade in det nya året med min öl så small raketerna iallafall. Jag stod ute i minst 3 min och kollade på raketerna, lät några ta några förevigade foton, lyssnade till båtarna som tutade, sen fick jag nog och gick in och tog över musiken. (som man annars inte får röra när man umgås med popsnören)

Dock tröttnade jag ur där i ruset när klockan började närma sig sent och folk envisades spela dunkadunka-musik. banade mig fram till datorn och knuffade undan småpojkarna och satte på Watain till alla andras förtvivlan. Jag gav dom onda ögat och sa att om de bytte så skulle jag spela Black Metal resten av natten.

Vi fick bädda ner värdinnan något efter tolvslaget, städa upp något, köra ut folket, låsa om henne och fiffla in nycklen genom ett fönster som vi sedan lyckades stänga.
Det var en helt okej nyårsfest, Jag hade några av mina finaste där, och det blev lite kärt återseende av vissa andra.

Imorgon börjar jag jobba halvtid, ska försöka ta tag i uppsatsen på riktigt så jag slipper svara på den där evigt utjatade frågan om hur långt jag kommit. Jag ska lägga upp vårens träningsschema och lyckas skrapa ihop de återstående tusenlapparna till den efterlängtade kameran.

Nu måste jag ta del av min systers och hennes Mando-kompis matschema och gå och vara en snäll syster och hjälpa till att laga maten.

Här kommer ett nyårskort:




Rock´n Roll på er mina älskade mysisar