Rock´n roll will save my soul
Jag har haft en tokmysig helg med en massa olika inslag från alla möjliga håll men som i det stora hela nog kan sägas har florerat mest kring alkohol och kyrkan dock. Lite motsägelsefullt kanske.
Vi var ute tre dagar i rad vilket var lite för mycket för mig, jag börjar bli gammal och orkar inte. Imorse när jag vaknade, eller imorse. Klockan var redan 13:00 när jag tog mig utanför sängen dock så var jag endast trött och inte ett dugg bakis. Det måste ha varit pga av den rejäla måltiden jag åt innan jag däckade i sängen igårkväll. Hade en supertrevlig lördagkväll, som vanligt tillsammans med tjejerna. Känns lite som vi har blivit en liten liga. 4 tjejer på äventyr ständigt letandes efter att upptäcka vad den Irländska kulturen har att erbjuda oss. Vi har hittat både det ena och andra kan man nog lugnt säga efter dessa tre veckor. Båda irländska män eller snarare pojkar är de nog, vi vet inte riktigt vart de riktiga männen gömmer sig men de ska hittas åt våra icke upptagna vänner.
Dock har vi träffat en hel del trevliga irländare som vi festat lite med och kommer nog förmodligen träffa igen. Vad jag förundras över är dock mina kära klasskompisars korridorsvänner, några tjejer från England, de festar varje dag. Ikväll när jag kom upp dit för att avnjuta ett avsnitt av Weeds tillsammans med min bäste kompanjon David så satt de med spritflaskan och groggvirket i högsta hugg. Enlligt säkra källor så är de så gott som ute varje kväll. Min naturliga reaktion blir då. Hur orkar de? hur har de råd? Hur klarar de sina studier? Jag skulle med egen erfarenhet eller kanske det handlar om att jag är alldeles för lat av mig, inte klara av att hålla mitt liv över vattenytan om jag skulle festa varje dag, plugga och träna. Dock så kanske de alltid är på gränsen men själv känner jag att jag föredrar mitt liv en liten bit över ytan om man någon gång skulle snubbla till så sjunker man bara ner en liten bit för att enkelt ta sig upp igen. Min teori är att om man hela tiden bara är nästan flyter och snubblar så drunknar man och det är en känsla jag inte vill uppleva. Helt enkelt är jag för bekväm av mig för att testa detta liv.
Pluggat har jag gjort några timmar varje dag också, sittandes på bibblan med nosen i boken och pustat över att jag har kommit ifrån pluggandet över sommaren och lider av stora koncentrationssvårigheter som nu måste övas bort och suddas ut. Det släpper nog med tiden. Skönt att ägna några timmar på bibblan dessutom, speciellt på helgen. Det är inte alls mycket folk där, så lugnt och tyst. Jag gillar tystnanden, förr kände jag mig mer bekväm med den än vad jag gör nu. Nu kan jag nästan känna att jag blir lite rastlös om det är för tyst. Det är något jag vill vinna tillbaka så är det att känna sig bekväm med tystnaden.
Lite svårt i denna stad dock, det är aldrig tyst. De säger att Reykjavik är staden som aldrig sover. De kan nog adda Belfast på den listan. Alltid liv, alltid fest.
Tjejerna här har mindre kläder på sig en tjejerna på Kallis under sthlms-veckan. Jag beundrar deras vilja att gå ut utan jackor också. I höga klackar och korta axelbandslösa klänningar struttar de omkring i snålblåsten påväg mot nya äventyr eller hem. Det är konstigt att inte fler lider av kroniskt förkylning. Vi svenskar har redan börjat klä på oss vinterjacka, mössa och halsduk. Det är så mysigt att få ha vantar. Jag tycker mer om påklätt än avklätt. Jag gillar det stilfulla hos folk oavsett klädstil. Det som döljer och gör saker lite förbjudet. Det är det förbjudna och det man inte kan se som gör saker intressant. Att inte fler att insett det.
Jag har redan börjat inse att tiden som vi ska spendera här är kort. Jag längtar inte hem på det sättet att jag vill hem, men jag saknar småsakerna i mitt liv därhemma som inte finns här. Om en vecka har det gått en månad. Då är det två månader kvar och jag inser hur mycket vi har att göra klart innan de månaderna är slut och jag får lite ångest men det ska nog lösa sig. Allt ordnar sig tillslut.
Nej fan, sova var det. Spinning om några timmar bara. Hjälp. varför bestämde jag mig för att träna så tidigt undrar jag bara. Avslutar med en bild från fredagens partaj. Det var meningen att jag skulle stanna hemma och mysa bara, det blev inte så. Det blev en rätt så rolig kväll hemma hos Henke och Martin ist. Här på Parlour, ett ställe i närheten av där vi alla bor. Med det bästa jag vet i handen, en öl!
Ja, just det ja. Vi var i kyrkan ikväll också, efter plugget och middagen så gick vi till en katolsk kyrka i centrum. S.t Patric. Det var en mycket fin kyrka, både invändigt och utvändigt. Vi ska gå dit och fota lite någon dag så ni får se, det var itne ritkigt läge för det ikväll. Det var en helt annan typ av kyrka som jag är van med. Mycket högtidigt, stelt skulle jag kalla det. Jag känner mig inte riktigt bekväm i den situationen. Jag kan inte göra korstecknet. Jag tog aldrig nattvarden heller. Jag gillar våran ide eller LInneas ide om church-shopping. Det är ett trevligt söndagsnöje. Mysigt och lagom. Dessutom med den historien som Nord Irland har så är det väldigt intressant också, en helt annan värld än den man själv är van med. Man får sig lite tankeställare. Jag fick det idag. Det är så myckt man tar för givet, speciellt där vi kommer ifrån. Sverige. När jag tittade på den äldre delen av församlingen idag och insåg att de varit med om allt det där man läst om. Nästan så man fick en konstigt känsla i magen, man respekterar deras tro på ett helt annat sätt. Jag är inte troende alls. jag tror inte att det finns någon gud. Jag är inte religiös någonstans, kanske är det lite tråkigt, kanske missar man något som många andra delar men jag kan helt enkelt inte förstå det, eller jag förstår det, men jag kan tyvärr inte dela det.
I belive that Rock´n roll will save my soul.
Kisses and a lot of love from Northen Ireland!
P.s läste ni att Irland har röstat ja nu, till Lissabonfördraget menar jag då!
Vi var ute tre dagar i rad vilket var lite för mycket för mig, jag börjar bli gammal och orkar inte. Imorse när jag vaknade, eller imorse. Klockan var redan 13:00 när jag tog mig utanför sängen dock så var jag endast trött och inte ett dugg bakis. Det måste ha varit pga av den rejäla måltiden jag åt innan jag däckade i sängen igårkväll. Hade en supertrevlig lördagkväll, som vanligt tillsammans med tjejerna. Känns lite som vi har blivit en liten liga. 4 tjejer på äventyr ständigt letandes efter att upptäcka vad den Irländska kulturen har att erbjuda oss. Vi har hittat både det ena och andra kan man nog lugnt säga efter dessa tre veckor. Båda irländska män eller snarare pojkar är de nog, vi vet inte riktigt vart de riktiga männen gömmer sig men de ska hittas åt våra icke upptagna vänner.
Dock har vi träffat en hel del trevliga irländare som vi festat lite med och kommer nog förmodligen träffa igen. Vad jag förundras över är dock mina kära klasskompisars korridorsvänner, några tjejer från England, de festar varje dag. Ikväll när jag kom upp dit för att avnjuta ett avsnitt av Weeds tillsammans med min bäste kompanjon David så satt de med spritflaskan och groggvirket i högsta hugg. Enlligt säkra källor så är de så gott som ute varje kväll. Min naturliga reaktion blir då. Hur orkar de? hur har de råd? Hur klarar de sina studier? Jag skulle med egen erfarenhet eller kanske det handlar om att jag är alldeles för lat av mig, inte klara av att hålla mitt liv över vattenytan om jag skulle festa varje dag, plugga och träna. Dock så kanske de alltid är på gränsen men själv känner jag att jag föredrar mitt liv en liten bit över ytan om man någon gång skulle snubbla till så sjunker man bara ner en liten bit för att enkelt ta sig upp igen. Min teori är att om man hela tiden bara är nästan flyter och snubblar så drunknar man och det är en känsla jag inte vill uppleva. Helt enkelt är jag för bekväm av mig för att testa detta liv.
Pluggat har jag gjort några timmar varje dag också, sittandes på bibblan med nosen i boken och pustat över att jag har kommit ifrån pluggandet över sommaren och lider av stora koncentrationssvårigheter som nu måste övas bort och suddas ut. Det släpper nog med tiden. Skönt att ägna några timmar på bibblan dessutom, speciellt på helgen. Det är inte alls mycket folk där, så lugnt och tyst. Jag gillar tystnanden, förr kände jag mig mer bekväm med den än vad jag gör nu. Nu kan jag nästan känna att jag blir lite rastlös om det är för tyst. Det är något jag vill vinna tillbaka så är det att känna sig bekväm med tystnaden.
Lite svårt i denna stad dock, det är aldrig tyst. De säger att Reykjavik är staden som aldrig sover. De kan nog adda Belfast på den listan. Alltid liv, alltid fest.
Tjejerna här har mindre kläder på sig en tjejerna på Kallis under sthlms-veckan. Jag beundrar deras vilja att gå ut utan jackor också. I höga klackar och korta axelbandslösa klänningar struttar de omkring i snålblåsten påväg mot nya äventyr eller hem. Det är konstigt att inte fler lider av kroniskt förkylning. Vi svenskar har redan börjat klä på oss vinterjacka, mössa och halsduk. Det är så mysigt att få ha vantar. Jag tycker mer om påklätt än avklätt. Jag gillar det stilfulla hos folk oavsett klädstil. Det som döljer och gör saker lite förbjudet. Det är det förbjudna och det man inte kan se som gör saker intressant. Att inte fler att insett det.
Jag har redan börjat inse att tiden som vi ska spendera här är kort. Jag längtar inte hem på det sättet att jag vill hem, men jag saknar småsakerna i mitt liv därhemma som inte finns här. Om en vecka har det gått en månad. Då är det två månader kvar och jag inser hur mycket vi har att göra klart innan de månaderna är slut och jag får lite ångest men det ska nog lösa sig. Allt ordnar sig tillslut.
Nej fan, sova var det. Spinning om några timmar bara. Hjälp. varför bestämde jag mig för att träna så tidigt undrar jag bara. Avslutar med en bild från fredagens partaj. Det var meningen att jag skulle stanna hemma och mysa bara, det blev inte så. Det blev en rätt så rolig kväll hemma hos Henke och Martin ist. Här på Parlour, ett ställe i närheten av där vi alla bor. Med det bästa jag vet i handen, en öl!
Ja, just det ja. Vi var i kyrkan ikväll också, efter plugget och middagen så gick vi till en katolsk kyrka i centrum. S.t Patric. Det var en mycket fin kyrka, både invändigt och utvändigt. Vi ska gå dit och fota lite någon dag så ni får se, det var itne ritkigt läge för det ikväll. Det var en helt annan typ av kyrka som jag är van med. Mycket högtidigt, stelt skulle jag kalla det. Jag känner mig inte riktigt bekväm i den situationen. Jag kan inte göra korstecknet. Jag tog aldrig nattvarden heller. Jag gillar våran ide eller LInneas ide om church-shopping. Det är ett trevligt söndagsnöje. Mysigt och lagom. Dessutom med den historien som Nord Irland har så är det väldigt intressant också, en helt annan värld än den man själv är van med. Man får sig lite tankeställare. Jag fick det idag. Det är så myckt man tar för givet, speciellt där vi kommer ifrån. Sverige. När jag tittade på den äldre delen av församlingen idag och insåg att de varit med om allt det där man läst om. Nästan så man fick en konstigt känsla i magen, man respekterar deras tro på ett helt annat sätt. Jag är inte troende alls. jag tror inte att det finns någon gud. Jag är inte religiös någonstans, kanske är det lite tråkigt, kanske missar man något som många andra delar men jag kan helt enkelt inte förstå det, eller jag förstår det, men jag kan tyvärr inte dela det.
I belive that Rock´n roll will save my soul.
Kisses and a lot of love from Northen Ireland!
P.s läste ni att Irland har röstat ja nu, till Lissabonfördraget menar jag då!
Kommentarer
Postat av: sofie
Ni verkar ha det bra! Skönt att du inte längtar hem utan snarare tycker att tiden går för fort. Det måste va ett gott tecken! Det får iaf mig att känna mig liiite tryggare inför mitt tio- veckors äventyr till våren. Kan inte du följa med då och vara min livlina?:)
Postat av: Micke
Trodde jag va det bästa du vet :(
Trackback
