Det gift som gör mig till jag

Ja jag har ändrat övertexten, för jag har suttit här hela kvällen och lyssnat på en massa musik, jag har försökt benat ut min uppsats som är deadline på fredag. Jag har skrivit ungefär hälften men det känns relativt bra och jag vet hur jag vill ha det mer eller mindre, det svåra är bara att få ner det snyggt på en bra engelska. Iallafall, titeln var det ja, ja den skulle ju spegla denna veckas största händelse. Att David har hoppat av, och jag tycker att Fergies "Big girls dont cry" passade bara in här, eller ja iallafall den frasen. För jag har gråtit en massa ihelgen men nu är det slut på det och det enda som återstår är "Im gonna miss you like a child misses her blanket" Du förstår, jag förstår!

Sitter här med en kall kaffe från gymmets kaffe och äter frukost. Lyssnar på Gotlands radion, det är musiktimmen men det är rätt soft med lite radio-musik, och det är inte NRJ utan verkligen bra musik. Just nu någon 50-tals klassiker. Mys!
Klockan är bara 8:45 och snart är min frukost slut men jag har dragit ut på den, hade ingen bra hemma så gick förbi Centra på vägen från gympasset och köpte lite yougurt och hittade ett russinbröd som var riktigt billigt så köpte det och ost. Bättre blir det väl inte, eller jo, om kaffet hade varit varmt så kanske. Jag saknar att inte kunna brygga eget kaffe. Jag är sådan kaffemissbrukare, spec i tentatider och jag anser att de kommande veckorna är just en sån period. Jag vill inte ens tänka hur mycket pengar jag lägger på just kaffe. Tur att det känns som att det är billigare här än hemma men det är nog något jag lurar i mig själv för att rättfärdiga mitt kaffeköpande. Dock är allt kaffe man dricker här fairtrade vilket känns riktigt riktigt bra. Nu till vad inlägger egentligen skulle handla om:

Idag har varit en riktigt sorlig dag redan, jag gick upp vid 04:00 för att följa med min älskade vän David ner till stan till bussen som går till Dublin Airport. Han lämnade oss idag! Det är skönt för honom att han får komma hem men för oss läs: (mig) så kommer det alltid fattas någon här. Min bästa vän har verkligen åkt hem. Dock som vi har sagt, det är inte slutet på något, bara en början. Vi ses igen. Det känns bara så himla skumt att jag inte kommer se honom varje dag, jag är så van att honom nära mig hela tiden, så det kommer bli en stor omställning. Dock så skulle detta komma förr eller senare eftersom vi skulle varit klara till sommaren men hade inte räknat med det än. Vi har iaf tagit vara på de senaste dagarna och det har varit riktigt mysigt. Bara gjort såna saker som vi brukade göra, vilket i det stora hela handlar om att se på Weeds (förut var det DHW och Family Guy) och sovit. Igår somna vi klockan 20:00 någongång mitt i ett avsnitt, det kändes väldigt Kalmar. haha. Vi har dock kommit varandra mycket nära i höst, delat med oss så mycket av oss sjävla. Haft långa samtal om precis allt och inget. Han är verkligen en helmysig kille och jag tycker om honom så mycket. Han är min "Partner in Crime"! Kommer bli konstigt med ett Kalmar utan honom i vår, väldigt konstigt! Tur att det finns infrastruktur! Sen kommer vi alltid ha Götet! Läser du detta David, massa kärlek till dig! Vi ses snart! Hästen håller ställningarna här åt dig så länge. Han är dock inte lika varm och är inte speciellt stöttande när man har ångest och behöver trygghet men han får helt enkelt duga. Som Johanna sa: Man kan inte ersätta någon med något annat!

Nu måste jag nog duscha, ska på föreläsning till 11 i "Contempory theories of Justice", sen ska jag skriva uppsats i "Women and Politics" som ska vara inne på fredag. Blir långa två dagar nu. Önska mig lycka till. Nu jävlar ska det gå.
7 weeks to go!



Jag och Partner in Crime "Giants Causeway"


Hemma i Kalmar vid Valborg!

Rock´n Roll vänner!