Det gift som gör mig till jag

Mamma sa en så rolig sak häromveckan när det öste ner med regn i kalmar och jag drog på mig gummistövlarna och tog paraplyet och begav mig till Maxi för att handla lite godis. Under tiden ringde jag mor min, det är en sådan där tradition jag fått att jag alltid ringer mamma när jag handlar. Det är oftast då jag har tid att prata och handla är så jävla tråkigt att göra själv så då är mor bra att ha i andra änden.
Det hon sa var iaf: Det är så jobbigt att ha gummistövlar när man har paraply. Jag tror hon skulle säga: Det är så jobbigt att prata i telefon och hålla i paraplyet samtidigt. hehe, sött iaf.

Jag stör mig på att fler och fler upptäcker att jag är döv på ena örat. Eller ja, nästan döv. Inte helt döv.  D kom på det ordentligt när jag under upprepade tillfällen inte "hört" vad han sagt till mig. Jag mer ignorera honom på ett fint sätt. Då när en person går på fel sida om mig så kan jag koppla av dem så jag inte riktigt lyssnar på vad de säger. Det är riktigt nice när man inte riktigt orkar höra eller tycker saker är onintressanta. Man mm:ar och nickar och håller med och så kan man samtidigt gå och filosofera i sin lilla egna värld samtidigt som man ser den andres läppar röra sig men man uppfattar inte riktigt vad samtalet handlar om. Höhö. Dock har jag upptäckt att på den senaste tiden börjar fler och fler placera mig på rätt sida innan jag hinner reagera. Inte bra. De har kommit på mig. Undrar om detta betyder att jag verkligen måste börja lyssna på riktigt?

well, varit en riktigt nice soft dag med mamsen.
egentligen skulle jag vända hö imorgon åt pappa, det hade varit coolt att sitta i åkern med mp3:an på förmiddagen och sjunga skithögt, då ingen hör eller ser vad jag pysslar med där nere i åkern. men pappa fixa så farbror ska göra det istället och jag måste följa med till stan tidigt på morgonen för jag måste träffa mommo lite. Shoot också. Inte det att jag inte älskar min mommo men jag känner ingen bittrare människa just nu tror jag. Igår berätta hon snällt men väldigt bestämt att jag nog kommer få hudcancer. (hon har det, 93 år gammal och det har inte spridit sig men det är ändå cancer) Jag vet att jag ärvt alla prickar av henne och jag vet att jag kan ärva det med men är det något jag inte vill höra är det att jag kommer få det. Det visar sig nog tids nog, inget jag kommer gå och oroa mig för nu. Jag ska iaf kolla upp mina prickar i sommar. Detta senaste år har varit ett riktigt cancer år för mig. Flera bekanta och vänner till familjen har insjunknat och några andra har gått bort i det. Man brukar prata om babyboom men detta år har varit ett cancerboom för mig och det blir bara fler och fler. Vänner till vänner som får det, släktingar, grannar. Jag tror jag blir tokig om jag får ett cancerbesked till i sommar. Ta hårt i trä nu för då kommer det väl ett till. Egentligen är detta år ett babyboom år också. mamma pratar om att alla hennes gamla vänner håller på att bli mormor/farmor. 3 bebisar bara i sommar är det inplanerat varav alla 3 är vars ena förälder jag växt upp med. Mamma säger att hon och Helene är de enda två kvar i kompisgänget som inte fått barnbarn. Jag och Anna säger: Hallå, ni har en Dexter och en Spader. (husdjur). behöver ni verkligen fler? Jag säger: Jag har en kandidatexamen om ett år. När ska jag ha tid till att knulla och skaffa ungar när jag knappt har tid till att sova? Nu får jag väl ta i trä i dubbel bemärkelse för annars går jag väl och blir gravid med trillingar eller något. Det blir tredubbla kondomer hela sommaren här. Hahaha!

Nej nu blir det mera Ducktales, så blir det när man inte har tv på rummet. Jävla landet som kräver boxer. Det var bättre förr när allt man behövde göra var att sätta in kontakten i uttaget sen var det bara att tuta och köra. Men Ducktales is the shit. Jag har kommit till avsnitt 71. Im a geek!

DHW ikväll, utan D, öl och brownisar. Det finns vissa fördelar med Kalmar som inte finns på Gotland. En insatt DHW:are!


Well.
Rock´n Roll.